Dårens hus

Bukarest, Rumänien:

I ett land vid ett hav bodde en gång en Dåre. Dåren var kung i landet och kunde göra som han ville. Han ville bygga ett hus åt sig. Ett stort fint hus. Så det gjorde han.

I staden där Dåren byggde sitt hus fanns ett litet berg, där det bodde andra männsikor. Dåren rev det. Alltihop. Alla de andra husen, och berget också. Han tyckte att det skulle bli en bra plats för hans eget hus istället. Och så började han bygga.

Han bestämde själv hur huset skulle se ut, och om inte Dåren blev riktigt nöjd, fick de sjuhundra arktitekter som byggde huset göra om alltihop. Det hände ganska många gånger och det kostade mycket pengar.

När Dåren nästan var klar med sitt hus tyckte människorna i landet att det var orättvist att han kunde ha ett så stort hus, när de själva nästan inte hade någonting alls. En del jobbade och jobbade och jobbade, men hade nästan ingen mat att äta. Andra bodde i pappkartonger i kloaksystemen under gatorna. Det var inte precis rättvist.

Så de fångade Dåren och sköt honom.

Jag sitter på den halvcirkelformade platsen på Bulevard Libertatii, framför det som nu kallas Parlamentspalatset i Bukarest, och betraktar vad som påstås vara världens näst största byggnad. Det är en överväldigande syn, som får perspektiv av leksaksbilarna som kör omkring som små Dinkytoysminiatyrer på vägen framför. Siffror kan kanske ge en vag föreställning om dimensionerna? Byggnaden är 270 meter lång, 240 meter bred och 86 meter och tolv våningar hög. Ovanför marken. De fyra våningarna under marken ser man inte. En hundra meter stor lobby, 1.100 rum, bladguld, marmor och 4.500 mer eller mindre monumentala ljuskronor sägs också finnas där inne. Och det är ändå inte ens hälften av vad Dåren hade planerat att hänga dit.

Vad siffrorna knappast ger någon känsla av är den ofattbara arrogans byggnaden utstrålar. Efter en veckas cykling genom rumänsk landsbygd, känns palatset som en av världens tydligaste symboler för mänsklig hänsynslöshet. Jag befinner mig i Europa och jag tittar på ett bygge från 1980-talet. Byggt i ett land där man saknade allt. Jag sitter framför världens tydligast uppsträckta långfinger: Fuck you, folket!

Är det underligt att de sköt honom?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: